ni som är typ ''kännslisa'' eller nått. läs inte det här.
kanske inte äns är jobbigt om man inte själv varit med om det här, men för mig är det jobbigt att skriva.

det va någon som frågade för ganska länge sen HUR vi syskon reagerade typ när vi fick reda på cancer beskedet, så jag tänkte svara på det här! har svarat på det här förut också, men svarar väl en gång till!

okej, det började på midsommren sommaren 2010(tror jag?), då hade Fanny jätte ont i benen och hon grät jätte mycket och sånt. Fanny va inlagd på sjukhus i fleeera veckor innan vi fick beskedet!
sen på Marcus och Mathias födelsedag var inte Mamma,Pappa eller Fanny hemma, dom var på sjukhuset.
och vi var hemma hos våra grannar. då ringde mamma mig och sa att jag skulle sötta mig ner typ, och sen berättade hon det. det känndes som att hela världen skulle gå under. 15 juli värsta dagen i mitt liv.
sen senare på kvällen kom dom hem. Och då berättade mamma för Marcus och MAthias.
det va en sjukt jobbig dag och veckan efter va hemskaste veckan i mitt liv. allt vart kaos.
ingen ville riktigt prata om det, för det kom så plötsligt, vi fick stödfamiljer som vi fick bo hos, och Fanny och pappa och mamma åkte till Uppsala.

Fannys behandling har väl gått rätt så bra tror jag. 1 år kvar av tabletter bara! sen är hon klar!

Jag har faktigst lärt mig sjuukt mycket den här tiden, man ska ta vara på varandra.
För man vet aldrig när livet tar slut. när allt stannar upp.
Men jag har världens finaste stödfamilj och vänner, som stöttar MIG till 110% så jag kämpar!
lika mina syskon och föräldrar, vi har blivit jätte stöttade så ja!

Nu har Fanny fått Min Stora Dag. och det är min prinsessa krigarprinssesa verkligen verkligen värd!

jag älskar min starka familj !


helgen innan vi fick reda på besked. så ovetande och hjälplös.